Den svenska drömmen

Bästa veckan i mitt liv

Det var en sjukt nervös Carro som checkade in på Arlanda morgonen den 16 oktober. Den senaste veckan hade jag verkligen ångrat att jag anmälde mig till fitnessresan. Vad skulle jag dit och göra? Jag som legat stilla i en sjukhussäng i drygt tre veckor och var i sämre form än jag varit på väldigt länge.

Som tur försvann dessa tankar redan innan vi lyft från Arlanda.

Flygresan gick relativt smärtfritt och drygt 4 timmar senare landade vi på Malagas flygplats. När vi hämtat ut vårt bagage skymtade jag tre välkända ansikten i folkmassan, och där stod de – Ida Warg, Alexandra Bring och Ako Rahim. Mina största träningsförebilder. Pulsen steg till skyarna kan jag lova!

Framme vid hotellet väntade en fitnessinspirerad lunchbuffé. Så otroligt god och näringsrik mat! Sedan var det dags för resans första träningspass, vilket hölls på stranden. Där kände jag att jag nog hade tagit mig vatten över huvudet eftersom jag var utmattad redan efter uppvärmingen, haha!

Följande morgon var det dags för det jag bävat inför i flera veckor – backintervaller i bergen. Vi körde sex stycken 150 meters intervaller i en brant backe. Där kom jag ju verkligen fram till vad som var min största svaghet, nämligen konditionen. Men upp kom jag och efteråt kände jag mig fan oövervinnerlig!

På eftermiddagen var det dags för crossfit. Vi började med teknikträning i pull ups och bänkpress följt av rörlighetsträning och stretch med Jonas från WabeNation (så sjukt duktig kille!). Därefter körde vi en WOD (vilket betyder workout of the day på crossfitspråk fick jag lära mig) som bestod av 20 armhävningar, 20 pull ups och 400 meter löpning med vikt GÅNGER TRE. Behöver jag säga att jag hade blodsmak i munnen efteråt? Somnade gott på kvällen gjorde man också.

Dag tre var det dags för teknikträning med Ako följt av benpass med Ida & Alexandra. Vi övade på de olika stegen i ryck och stöt, vilket inte var så enkelt som man kunnat tro. Tekniken är verkligen a och o för att undvika skador när man lyfter tungt. Riktigt roligt och inspirerande pass!

Därefter flyttade vi oss in till hotellgymmet där vi körde  cirkelträning med åtta olika benövningar och minimal vila. Fy sjutton så det brände i lår och rumpa!

På kvällen var det dags för kostföreläsning. Så otroligt intressant att höra hur coacherna gjort för att hitta sin egen balans i kosten. Lärde mig massor den kvällen.

Nästa morgon åkte vi ner till stranden för en powerwalk innan frukost. Det var nog den bästa starten på dagen någonsin. Tänk själv att powerwalka längs stranden i soluppgången, det säger ju sig självt. Frukosten smakade också ljuvligt efteråt.

Efter lunchen åkte vi till Mike’s gym i Malaga där vi körde två galet svettiga pass (ett cirkelpass och en grupptävling) med Alexandra & Ida, följt av teknikträning med Ako och Jonas. Denna gång var det fokus på marklyft och front squats. Så himla roligt!

På kvällen hade höll coacherna en föreläsning i målsättning, inte bara inom träning utan även målsättning i livet. Vi gjorde en meditativ övning där vi skulle hälsa på oss själva i framtiden. Häftig känsla minst sagt.

Dag fem fick vi en välbehövlig vilodag från träningen. Planen var att vi skulle åka in till Puerto Banus och shoppa, men det visade sig tyvärr att det var en röd dag, så vi fick nöja oss med en frozen yoghurt och lite fönstershopping.

På kvällen hade vi lite rehab med Ako och Jonas i hotellgymmet, där vi fick massa bra tips på hur man undviker stelhet och smärta i olika muskler. Blev också en aning förvånad när jag insåg att självaste Olga Rönnberg stod och körde ett eget pass bredvid oss. Mesig som jag var vågade jag inte gå fram och säga något, man vill ju inte störa celebriteter i deras träning liksom, hehe.

Följande dag vaknade jag med lätt ångest. Det var dags för hinderbana. Coacherna hade utlovat blod, svett och tårar, så jag var förberedd på det värsta. Hinderbanan var dessutom något i hästväg, närmare bestämt världens största privatägda hinderbana. 2 km lång. Och att det var 30 grader varm och vindstilla gjorde ju inte saken bättre.Vi började med att gå igenom banan ett varv för att testa på alla hinder. Därefter delades vi in i lag och startade med 5 minuters mellanrum.

Det gick rätt bra till en början. Jag förvånade mig själv gång på gång att jag kom mig över, under och genom hindren. Kände mig grym! Ända tills vi kom till styrkedelen. Fy fasen vad tungt det var! Mycket armstyrka krävdes i de flesta övningar, och jag är ju inte precis känd för att vara stark i överkroppen. Gud så jag slet!

När jag tagit mig igenom största delen av styrkemomenten väntade en övning där man skulle kasta en stock över ett högt nät 10 gånger. Jag var verkligen helt död i armarna och kämpade som ett odjur för att få över den där förbannade stocken. Sista gången tog jag i med mina sista krafter i högerarmen, men det räckte inte. Stocken flög upp ovanför nätet, men orkade inte över till andra sidan, utan föll ner rakt i huvudet på mig. Det svartnade för ögonen ett ögonblick och coacherna fick bära undan mig och lägga mig på marken. Där låg jag chockad och skakade medan tårarna rann ner för kinderna. Herregud, vad hände? Hade den träffat tinningen istället för pannan hade jag ju kunnat vara död.

En stund senare vågade jag mig upp på fötterna. Huvudet värkte och balansen var inte den bästa, men jag valde att fortsätta banan. Där kickade nog den finska sisun in, hehe. Klarade till och med armgången, vilket jag aldrig klarat förut. Gick nog på ren adrenalin misstänker jag.

Min tid blev inte en av de bästa, men jag tog mig igenom hela hinderbanan, och för mig var det en stor vinst! Det var helt klart det mest fysiskt påfrestande jag någonsin utsatt min kropp för (bortsett från att föda barn) och det var även en stor psykisk utmaning. Att bara nöta på fast hela kroppen värkte och lungorna höll på att sprängas. Grym känsla efteråt!

Så var det plötsligt sista dagen på campet. Den ”firades” med två tävlingar på stranden. Var så galet mör från hinderbanan att jag nästan hade gett upp mentalt. Kroppen bara sa emot och jag kände att jag verkligen inte klarade av att prestera så bra som jag ville. Men även de tävlingarna tog jag mig igenom, och sedan var det över.

På kvällen åt vi en underbar avslutningsmiddag och drack ett glas rödvin. Hade tjejkväll med Ida & Alex och fick möjlighet att diskutera och fråga lite mer privata saker. Mycket uppskattat må jag säga! När man är en grupp på 33 personer är det rätt svårt att få tid att prata mer ingående med coacherna, men jag känner ändå att jag lyckades få den tid med var och en som jag ville ha. De var så fantastiska allihopa. Så trevliga, hjälpsamma och tillmötesgående. Man märkte verkligen att de älskar sitt jobb och brinner för att låta andra ta del av deras kunskap. De har hjälpt var och en av oss med våra individuella svagheter och peppat och stöttat in i det sista.

Den här resan har verkligen påverkat mig otroligt positivt. Jag har utvecklats något enormt som person och insett att jag är starkare både mentalt och fysiskt än jag tidigare trott. Jag har fått en massa redskap för att lyckas skapa en balans mellan bra kost och träning i vardagen. På köpet har jag dessutom fått många nya, underbara vänner, fantastiska erfarenheter och ett minne för livet.

Ett stort tack till Profitness Camps, Ida Warg, Alexandra Bring och alla adra som bidragit till denna fantastiska upplevelse. Kommer vara er alla evigt tacksam!

Foto: Stefan Franzén Hartzell

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentera (2)

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Se fler...
stats