Just nu är min största önskan att jag skulle få ett jobb. Vet inte hur många jag har sökt hittills, håller inte räkningen längre, men har inte fått ett endaste svar. Det är verkligen inte lätt. Nu ikväll har jag suttit och finslipat mitt personliga brev som jag tänker skriva ut och lämna in tillsammans med CV till alla ställen jag kan tänka mig att jobba på. Först på önskelistan är något av stans alla gym, eftersom jag gärna redan nu skulle få in foten någonstans innan jag går min PT-utbildning. Städning, receptionsarbete eller liknande.
I värsta fall får jag väl ta något jobb inom vården där bristen är som störst. Men det är verkligen endast i nödfall. Jag vet att jag inte är helt återhämtad från utmattningsdepressionen än, och jag får fortfarande kalla kårar när jag tänker på att återgå till vårdyrket, men vad gör man liksom? Förtjäna bör man, annars dör man. Men att jag hellre städar lagerlokaler än jobbar som sjuksköterska igen säger ju en del om hur infekterat mitt sjuksköterskehjärta blivit efter allt som hänt. Det var inte en liten smäll jag fick, om man säger som så.
Kommentarer