annacaroliin

Den svenska drömmen

Annons

Jag flyttar tillbaka

Nu har det varit dött här en stund, och orsaken är att jag haft fullt upp med att flytta bloggen. Så nu hittar ni mig i mitt gamla blogghem igen, där jag trivdes så otroligt bra. Där bloggade jag innan Sverigeflytten, så är man nyfiken på hur vårt liv såg ut i Finland är det bara att kika bakåt i arkivet.

Så, från och med nu är det så simpelt som  -> caroline.vimedbarn.se <-  som gäller! Ses där hoppas jag! <3

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Hundtricket

Tack så jättemycket för alla kommentarer på hundinlägget!

Idag tog jag tag i saken och packade fickorna fulla med hundgodis, tog med en leksak och gick ut. Dexter fick springa av sig en stund på gården och sedan tog vi en promenad. Jag förklarade för Devin att jag verkligen uppskattade om han kunde köra rullstolen själv när det behövdes eftersom jag var tvungen att hålla fokus på hunden. Jag såg till att få hans uppmärksamhet så fort han började dra eller fokusera på fel saker. Gick hela tiden med en godis i handen som han fick när han gick fint eller tittade upp på mig. Vi stannade på vägen och körde lite lydnadsträning innan vi fortsatte bort till en grusplan där jag släppte honom lös och övade apport. När han började bli ordentligt trött gick vi hemåt igen.

Nu ligger han lugnt i hallen och vilar som den snällaste hunden i världen.

Annons
Kommentera (1)

Kommentera

Se fler...

Kärleken när den är som bäst

Idag har varit en riktig skitdag. Har varit trött och irriterad och haft sådant otroligt oflyt så det finns inte! Mycket av mitt dåliga humör är (som oftast) direkt kopplat till mitt dåliga samvete. Nu när jag är föräldraledig förväntas jag ju ha massor av tid att sköta hemmet, rasta hunden, aktivera Devin osv. Men det har jag inte! Jag vet inte vad jag gör fel, men varje eftermiddag när Jens kommer hem från jobbet sitter jag och skäms över att hemmet är kaos, hunden akut kissnödig och Devin rastlös och uttråkad. Jag försöker verkligen ta mig tid för allt, men det blir liksom till ingenting hur mycket jag än försöker. Känns inte som att jag räcker till trots att jag har all tid i världen.

Nåja, hursomhelst. Sambon märkte tydligt av min deppiga ton i ett mess, och vad tror ni han gör? Jo, kommer hem med en bukett rosor för att muntra upp mig! Det hjälpte kan jag säga. Sedan satte vi oss ner och diskuterade vad som inte funkar just nu, och försökte komma fram till en lösning på problemet. Just det är något jag uppskattar något otroligt hos honom; att man kan diskutera som vuxna individer. Om allt. Han är nog till och med bättre än mig på att prata och reda ut saker. Och ska jag vara ärlig var det faktiskt det jag föll för hos honom från allra första början. Att han kunde prata känslor, något jag verkligen inte var bortskämd med från tidigare förhållanden. Det kändes så skönt att äntligen få prata med någon som inte svarade ”mm” på allt man sa, eller diskret kikade på tv’n när man var mitt uppe i att berätta något viktigt. Att äntligen hitta någon som verkligen kunde, och ville, lyssna.

När vi hade kommit fram till vad som behövde göras skickade han iväg mig till gymmet för att få utlopp för min frustration, och när jag sedan kom hem var lägenheten städad och maten serverad. Nu ikväll har jag bara legat i hans famn i soffan och njutit av vetskapen om att den här underbara människan faktiskt är min, och kommer så att förbli.

Finns ingen som min Jensa, det är då säkert! <3

Annons
Kommentera (1)

Kommentera

Se fler...

Det här med att ha hund

Nu sitter jag och försöker få tillbaks rösten efter att ha fått ett raseriutbrott på hundskrället. Inte första idag kan jag lova. Vissa dagar skulle jag verkligen kunna tänka mig att ge bort honom, jobbig är han. Får nog snart ringa hit Cesar Milan.

Dexter har alltid varit jobbig på det sättet att han tuggar sönder precis ALLT! Man kan verkligen inte ha något av värde framme. Varken på golvet, soffan, borden eller andra ytor han når upp till. Då ligger grejerna i beståndsdelar efter fem minuter. Man tycker ju kanske att vi borde ha lärt oss vid det här laget, men jag vägrar liksom acceptera att jag ska behöva låsa in alla grejer i mitt eget hem för att inte bli av med dem. Det är banne mig inte okej! Han tuggar ju för fasen sönder väggarna till och med!

En annan grej som blivit tusen gånger värre under tiden jag och Devin låg på sjukan är promenaderna. Han drar och drar och drar. Kilometer efter kilometer. Jag tycker ändå vi har varit hårda med honom och hållit stenhårt på att han ska gå bredvid oss och inte dra, och det började ge resultat, men nu fungerar det inte alls igen. Det svåraste är ju att det är aningen problematiskt för mig att fostra honom på promenaderna eftersom jag alltid har med Devin i vagnen/rullstolen. Jag pallar inte att styra en vagn med ena handen och fostra en hyperaktiv 30 kilos labrador med den andra. Varje gång slutar det med att jag kommer hem genomsvettig och fly förbannad.

Men det är väl bara att hålla ut. Snart kan ju Devin gå själv igen, och då blir det ju betydligt lättare. Men oj så många arga blickar jag ger den hunden dagligen.

Om ni har något tips på hur man får envisa hundar att 1. sluta tugga sönder hemmet och 2. sluta dra, får ni väldigt gärna dela med er!

Annons
Kommentera (11)

Kommentera

  1. Fiia

    Vår labbis 1 år gammal blev nyligen kastrerad och oj så stor skillnad. Slutade dra i kopplet, möter andra hundar fint och kan överlag bete sig bättre. De va flick hundar o dofter som hans liv snurra runt :) o labbisar e ju kända för att gnaga sönder saker o va hyper :) good luck till er! :)

  2. Elin

    Säger som många fler här; aktivering! En labbet är en hund som behöver stimulans. Jag håller ju på med flera olika grenar själv (agility, lydnad, rallylydnad) och vet rätt mycket om andra också så släng iväg ett pm på fejan om du vill hänga med och träna nån dag!

  3. Michelle

    Aktivera honom inne med lydnadsträning nu som då, sitt o. ligg etc. Ha alltid leksaker i närheten lite här och var för att snabbt ha till hands när han börjar tugga på något otillåtet. Prova att gör dig superintressant på promenaderna och ta andra vägar än vad ni brukar, träna lite vardagslydnad mitt i allt och ha med någon belöning när han går fint. Om min hund börjar dra i kopplet stannar jag alltid och hon tvingas komma tillbaka till fotposition före vi fortsätter framåt. Ser jag att hon är helt ofokuserad på vad jag gör, kan jag helt kalt svänga om och gå åt andra hållet för att hon skall märka att det alltid är bra att se vad jag håller på med och vart jag är påväg istället för att springa och dra flera meter framför mig! Lycka till!

  4. Saga

    Aktivera, aktivera och aktivera :) de tuggar för att de är rastlösa. Motionera ordentligt dagligen och stimulera hans hjärna så borde han bli trött o lugn hemma. Även ha tuggben som någon annan skrev är en bra idé :)

    Med att han drar är svårt.. Också där att han har mkt energi. Nu har inte jag läst hur gammal han är men på bilden ser han ut att vara valp/ungdom. Prova söka hans uppmärksamhet när han går i koppel och beröm när han möter din blick :)
    Kanske gå en hundkurs? De brukar hjälpa :)

    Lycka till! Hundar är underbara men krävande haha 😀

  5. Ida

    Min första tanke är får han tillräckligt med stimulans, alltså både fysiskt men främst psykiskt? Är en hund uttråkad hittar den på det som för oss är ren jävelskap men för hunden bara är ett sätt att aktivera sig, typ gnaga sönder skor, slita stoppning ur soffkuddar etc. Vi har haft tur med vår golden, hon vet vilka saker som är hennes och dessa får hon tugga på/bita sönder men jag tror att vissa hundar har större benägenhet att tugga än andra oberoende stimulans. Jag skulle föreslå att nästa gång du tränar så ska hunden vara trött, den borde få springa av sig värsta energin före du börjar gå med den i koppel. En annan sak du kanske kunde prova är att delta i någon hundkurs, typ spårning eller agility där han får göra av med sin extra energi samt använda huvudet. Det sägs att 10 minuter spårning är lika jobbigt som 5 timmar promenad. Att köpa antidrag grejjer ser jag inte som ett långsiktigt alternativ men kanske går att testa tills ni är på¨banan igen. Lycka till!

  6. Mimmi

    Som hundägare vill jag bara tipsa om att ju mer du skriker på honom och är arg, desto sämre mår hunden och desto mer tuggar han och drar i kopplet. Skrik och grälor fungerar ej på hundar, de lär sig inte av det. Tvärtom förvärrar det problemet. Kontakta en hundskolare eller adoptera bort hunden om du inte har tålamod/tid att skola den själv.

Se fler...

Kvällens babybula

I Marbella bestämde jag mig för att börja äta glutenfritt. I alla fall testa på det några månader. Orsaken är att jag började fundera om gluten kan vara orsaken till att jag tror att jag är gravid var och varannan kväll. Är ofta väldigt svullen om magen på kvällarna trots att jag inte ätit någon skräpmat eller socker. Magmuskulaturen har jag tränat upp ordentligt, så tror inte det beror på slappa magmuskler heller. Ont har jag inte heller, ser bara jäkligt preggo ut. Har ni nån aning om vad detta kan bero på får ni väldigt gärna dela med er!


Såhär ser min mage ut nu ikväll. Aningen jobbigt eftersom jag, babysjuk som jag är, alltid kopplar en svullen mage med bulle i ugnen. Blir både besviken och lättad varje morgon när jag vaknar med platt mage igen. Ikväll fick jag dessutom akut halsbränna i duschen, så då kom ju optimisten fram i mig igen, hehe. Inte lätt när hjärtat och huvudet vill olika saker. Får i alla fall hoppas att jag slipper detta problem efter några glutenfria månader.

 

Annons
Kommentera (6)

Kommentera

  1. Sara

    Låter väldigt likt gluten detdär! Men om du vill ha kostersättning rekommenderar jag att du åker och testar dig först, för när man har börjat äta glutenfri mat så växer tarmluddet tibax och inga prover visar att du är glutenintoleratn, så då måst du igen äta vanlig kost i några månader innan provet visar något :)

  2. Johanna

    Jag hade precis en sådan mage för några år sen. Massa gas i magen som jag måste hålla inne hela dagarna och hade svårt att gå på WC. Jag testade äta laktosfritt 2 veckor – inget hände. For till läkaren på blodprov. Visade sig att jag kunde vara glutenintolerant. Sen blev det gastroskopi som visade att det nog förmodligen är gluten (inget 100 % säkert svar i och med att vi inte har det i familjen).

    Jag har nu ätit glutenfri mat i snart 3 år, och det har verkligen förändrat mitt liv. När jag fick beskedet att jag hade gluten grät jag som jag vet inte vad. Jag som alltid älskat allt med vetemjöl i!! Men det är inget i jämförelse med hur jag mår idag. Visst kan magen krångla nu också, får lös mage emellanåt, men uppblåst mage, massa gaser och trög mage dagligen är inget jag vill ha igen bara för att en vetemjöljsbulle är god :)

    Jag sku rekommendera att du far och tar ett blodprov och kollar gluten. Är det så att du har det måste du genomgå gastroskopi för att få kostersättning..eller det måste man iaf här i Finland. Kan ju vara annat på adär sidon påttin 😉

    Ursäktar lång kommentar :)

  3. Janica

    Precis såde va min maga å för snart 2 år sen, svälld å stinn på kvällan. Å he va en plågo att sita i skolan på dagan å hald in all luft som sku ha behöva ut, fick ju världens magknip! Men så lämna ja bort gluten förra somarn tå ja jobba på åland å ja har aldri hadd så lugn maga som ja hadd tå. Nu äter ja brö åtminstone så läng ja ammar, men sen tänkt ja no försök lämn bort e igen. Nu på kvällan sir ja ju gravid ut igen tå magmusklen int e som di ska+ att ja äter normal kost 😉 men som tur veit ja än att int ja gar å ruvar på nan ny junior..

Se fler...
stats