Idag snurrar bara en enda fråga i mitt huvud – VAD HAR JAG GETT MIG IN PÅ?!
Sitter och plöjer igenom hashtagen #bringwarg som deltagarna på campet använder sig av, och magknipet blir bara värre och värre. Alla verkar ju vara så sjukt duktiga och vältränade! Och så kommer lilla jag, som inte ens kan göra en enda pull-up. I’m gonna die.
Försöker att få bort min prestationsångest genom att tänka på allt annat som resan medför. Sol & bad, nya bekantskaper, femstjärnigt lyxhotell, shopping & intressanta föreläsningar. Men jag är fortfarande vettskrämd. Man vill ju inte gärna vara den enda som inte klarar sig igenom hinderbanan eller som tuppar av mitt i backintervallerna liksom. Men nog angstat om det nu!
I eftermiddags var jag i alla fall in till stan och beställde mina Boomerangs. Fick dessutom tusen spänn till godo eftersom de nya bågarna tydligen var billigare än mina nuvarande. Dessutom fick jag snyggare slipning på glasen för samma kostnad. Perfekt! Kunde inte hålla mig, så jag vek in via BikBok och NewYorker också på vägen hem. Skämdes som en hund när jag kom hem med en stor shoppingbag och satte mig genast vid datorn och skickade in några CV’n samt ansökte en dagisplats till Devin. När jag kommer hem från Marbella är det jag som stövlar in till Arbetsförmedlingen och anmäler mig arbetslös.
Att vara föräldraledig har sin charm, absolut. Men när man når dn punkten att man har dåligt samvete för att 1) man bara går hemma 2) att man inte bidrar ekonomiskt 3) att barnet inte har någon att leka med på dagarna och 4) att man inte orkar ge barnet den stimulans det förtjänar (och skulle få på dagis), då är det inte lika charmigt längre.
MEN jag ångrar verkligen inte att jag valde att säga upp mig och ta ut föräldraledighet. Inte en sekund! Jag och Devin har numera den finaste av alla fina mor-son-relationer. Vi är så bekväma i varandras sällskap och det märks verkligen att han har njutit under den här tiden. Återfunnit harmonin i livet. Det har även jag. Så söndertrasad som jag var i våras var nog föräldraledigheten vår enda räddning. Vi behövde helt enkelt den här pausen. Nu står vi med fötterna stadigt på jorden igen, tajtare än någonsin. <3
Oj vilka superhärliga bilder! Ta och njut av resan och ta det som det kommer, så slår jag vad om att det löser sig med jobb då du kommer hem och har släppt tankarna på jobbsökning under resan 🙂
Vilka fina bilder! Med din envishet och ditt engagemang när du väl bestämt dej för att göra något så kommer det att gå utmärkt i Marbella!