Satt och kollade igenom gamla bilder imorse och hittade en formbild från nästan exakt ett år tillbaka. Konstaterade att formen ändå förbättrats en aning under året trots att jag inte alls tränat och skött kosten som planerat. Har inte direkt haft de bästa förutsättningarna heller med tanke på att jag mått sjukt dåligt, halvt stressat ihjäl mig, flyttat två gånger, varit sjukskriven osv. Men det som har gjort att jag TROTS allt detta är i bättre form idag än jag var då är att jag hade den otroliga turen att träffa Jens. Den snällaste, mest omtänksamma, pålitliga, romantiska människa jag vet. Är ödet evigt tacksam för att jag hittade honom. Han gör mig stark och tror på mig i alla lägen. Mer än jag tror på mig själv faktiskt. Han uppmuntrar och stöttar och vill alltid mitt bästa. Och ja – så gillar han ju att träna också 😉
Då och nu
Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Kommentarer