Igår fick Jens ett samtal från vår blivande hyresvärd (trodde vi) som berättade att han bestämt sig för att hyra ut huset till en annan. Den enorma besvikelsen går inte ens att förklara. De hade ju LOVAT att huset var vårt om vi ville ha det. Enda som återstod var att skriva under kontraktet, vilket vi skulle göra den här veckan. Återigen blev man påmind om att inte lita på en enda jävel innan man har det svart på vitt. Själv skulle jag aldrig ha hjärta att göra så mot någon. Okej att jag och Jens är besvikna, fine, det kan jag ta. Men BARNEN! Devin började gråta när vi sa att vi inte kan flytta till kossorna. ”Det är ju mitt hus, jag gillade ju verkligen det där huset” snyftade han. Nästa gång det blir aktuellt att kolla på hus åker nog jag och Jens själva, och säger inget till barnen innan vi har kontraktet i handen.
Nu ska det nog hända något helt fantastiskt för att kompensera de senaste dagarnas elände. Tycker allvarligt att vi har satts på prov tillräckligt nu.
Men nej vad tråkigt! Förstår verkligen att ni alla såg framemot att flytta dit.. Men för att försöka se nåt positivt i skiten: kanske tur att ni inte blev ”fast” med en sån hyresvärd, vem vet hur hon/han beter sig mot sina hyresgäster, kan tänka mig att det är nån som gör det besvärligt. När det gäller ens boende/hyresvärd vill man ju verkligen att allt bara ska gå smidigt till!
Du har så rätt! Everything happens for a reason. 🙂
Usch, lider med er 🙁 Försök tänk att det fanns antagligen en orsak varför ödet ville annat. Kanske det är mögel i huset eller liknande. Det brukar finnas en mening med det mesta dåliga som händer en i livet fast man inte ser det direkt.
Jo, vi försöker tänka så. Det dyker säkert upp något mycket bättre bara vi har tålamod. Tack för de positiva tankarna 🙂