Så var det dags att försöka hitta sömnen än en gång, vilket inte är det lättaste här på sjukan. Saknar vår säng hemma, att ha älsklingen på kudden bredvid och hunden i fotändan.
Att jag mår sjukt illa gör ju inte saken lättare heller. Mår ungefär som jag gjorde för en dryg vecka sen då jag började kräkas. Och såklart sitter optimisten och pessimisten på varsin axel och viskar åt mig.
Optimisten: – Du kanske är gravid! Man kan ju inte må så illa så man är tvungen att kräkas vid flera tillfällen utan anledning! Dessutom har du ju varit galet yr och trött också senaste tiden.
Pessimisten: – Äh! Du får skylla dig själv som bara lever på mackor och godis just nu. Vem skulle inte kräkas av det?! Ät bättre och sov mer så är problemet löst.
Tyvärr* är jag ju nästan säker på att pessimisten i mig har rätt den här gången, men jag har ändå sjukt svårt att släppa detta eviga önsketänkande.
*Ja, jag vet att jag skrev att vi inte ska skaffa nån bebis på ett bra tag ännu, men så babysjuk som jag är just nu hade jag hoppat jämfota av glädje om jag mot förmodan ändå skulle bli gravid. Så nu vet ni det.
När man knappt kan föreställa sig att man faktiskt haft en sån här liten baby en gång tycker jag faktiskt det börjar bli dags för en till!
Hoppas det är en liten i magen! Annars får ni börja bebisverkstan:). Härlig blogg du har är nu läsare och följer dig på instagram:)