Idag har Jens och Joline varit här hela dagen och vi har faktiskt haft det riktigt mysigt här på sjukhuset. Ätit lördagsgodis, kollat film och spelat pingis bland annat.
På eftermiddagen åkte jag hem och tog en promenad med Dexter. Kan ärligt säga att det var en av de härligaste promenaderna någonsin. Och det berodde varken på vädret eller något annat obetydligt. Det berodde på mig.
Jag gick inte pga att jag ätit för många kanelbullar.
Jag gick inte för att jag kände mig tjock.
Jag gick inte för att bota dåligt samvete.
Jag gick inte för att få fastare lår och rumpa.
Jag gick inte för att gå ner i vikt.
Jag gick inte för att jag var förbannad.
Jag gick inte pga tvångstankar.
Jag gick för att få andas frisk luft.
Jag gick för att jag var lycklig.
Jag gick för att göra Dexter lycklig.
Jag gick för att det var skönt.
Jag gick för att jag ville det.
Inte en gång blev jag förbannad över att Dexter ville stanna och nosa på något. För jag behövde inte hålla ett visst tempo.
Inte en gång kände jag att jag var tvungen att ta exakt samma väg som alltid för att få ihop mina kilometrar. Istället tog vi en helt ny väg, för att jag kände för det.
Inte en enda gång gick jag och tänkte på hur många kalorier jag förbrukade. Istället tänkte jag på livet och framtiden och bara njöt av stunden.
Det var skillnaden.
Kommentarer