Den svenska drömmen

Bättre än all medicin i världen

Jag tänkte berätta lite om mina erfarenheter av Kognitiv beteendeterapi (KBT). Jag gick i KBT i ca 6 månader, och på den tiden gjorde jag sådana framsteg jag aldrig trodde jag skulle göra. I början var jag mycket skeptisk till all typ av terapi. Jag ville ha mediciner och inget annat. Hur skulle en vilt främmande person kunna få bort mina hjärnspöken när jag själv inte ens kunde hantera dem? De första mötena tyckte jag bara var onödiga och kom oftast därifrån smått förbannad. Mötena blev dessutom rätt utspriddaden den första tiden  eftersom jag oftast var så deprimerad och hög på mediciner att jag inte kom mig iväg.

Efter ungefär två månader hade mitt mående stabiliserats något och jag kunde börja gå på KBT mer regelbundet. Vi träffades två gånger i veckan, och efter ett tag kom jag på mig själv med att längta till nästa möte. Jag märkte ingen större skillnad i mitt mående, men kände ändå att det var otroligt skönt  att få prata med en utomstående. Äntligen en människa som inte dömde mig när jag berättade att jag t.ex börjat gråta och fått ångest när jag inte orkat gå ut med soporna. Istället fick jag beröm av henne för att jag vågat berätta det. Jag fick ett så starkt förtroende för henne att jag till slut berättade hela min livshistoria utan att det kändes det minsta påtvingat. Jag fick en massa olika verktyg att avända mig av hemma, allt från andningsövningar till matdagbok (eftersom det fanns risk för att jag skulle utveckla en ätstörning).

Det viktigaste jag lärde mig genom KBT:n var dock det faktum att det blir bättre. Även då det känns som att man vandrar i evigt mörker och lika bra kan ge upp, även då finns det en utväg som leder till något bättre. Ibland krävs det kanske att man smäller i botten ordentligt innan man kan börja klättra uppåt igen, men ytterst sällan stannar man kvar på botten särskilt länge. Människan är en stark varelse, och med mycket mod och stark vilja kan man klara nästan vad som helst. Har så otroligt mycket att tacka terapin för. Känner mig som en helt annan människa tack vare den. Jag har lärt känna mig själv, lärt mig att hantera mina känslor, fått vetskap om vad jag behöver för att må bra och som sagt – att lita på att det blir bättre. Att aldrig någonsin ge upp.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats